Hur du hjälper ditt barn att utveckla färdigheter i självreglering

Jag var skidlärare under min studietid, och 95 procent av de lektioner jag gav var för barn. Ofta var det grupplektioner med upp till ett dussin barn i min hand samtidigt. Till och med tjugo år senare kan jag fortfarande minnas den tioåriga flicka som gnällde, grät och gjorde raserianfall hela dagen i min maxade klass med 12 barn.

Vi hade en kaninbacke för inlärning, och hon skrek med en gnällig röst att hennes skidor inte gick i den riktning hon ville att de skulle gå varje gång hon åkte ner för den lilla kullen. Det följdes av att hon kastade sig i en snöhög vid kullens fot och klagade. Det var en hemsk dag som instruktör. Jag undrar fortfarande varför hennes föräldrar satte henne i klassen om de visste att hon hade ett sådant beteende. Min gissning är att de ville åka skidor själva och inte brydde sig om att hon lärde sig åka skidor. Det var helt enkelt den mest tillgängliga barnomsorgen på orten.

Jag var psykologistudent på den tiden och visste att hennes beteende inte var normalt. När jag ser tillbaka på situationen verkade hon inte vara autistisk eftersom hennes sociala färdigheter var ganska skickliga. Hon är ett perfekt exempel på ett barn som saknar god förmåga till självreglering.

Vad är självreglering?

Självregleringsförmåga omfattar ett barns förmåga att hantera sina känslor och beteenden i olika situationer. ”Det är relaterat till känslomässig kontroll och planering samt kontroll av det egna beteendet.”[1]

Om ditt barn inte vinner ett brädspel, får det då ett raseriutbrott eller surar mer än andra barn i samma ålder? Blir ditt barn rasande eller tappar helt lugnet när det inte kan hitta något, till exempel sina skor eller sin ryggsäck, före skolan? Har ditt barn för vana att bråka med sina syskon eller andra barn när de inte får något de vill ha, t.ex. en leksak?

Om du svarade ja på någon av ovanstående frågor eller känner att ditt barn kan sakna färdigheter i självreglering, läs vidare. I den här artikeln får du tips om hur du kan hjälpa ditt barn att utveckla självregleringsförmågan. Det är absolut nödvändigt att barn får hjälp med dessa färdigheter förr än senare, eftersom forskning har visat att en brist på självreglering tidigt i livet kan leda till större problem i framtiden, till exempel svårigheter i skolan.[2]

Tips för att hjälpa ditt barn att utveckla färdigheter i självreglering

1. Diskutera självreglering på deras villkor

”Han tvingade mig att göra det!” har mina barn sagt om varandra många gånger. De brukar försvara sitt eget dåliga beteende. En storasyster kanske slår en yngre bror för att han spottar på henne, och hennes försvar är att han tvingade henne att slå honom eftersom han spottar på henne först.

Det är så här ett barns sinne fungerar. Det är upp till föräldrarna att förklara för sina barn att varje person har kontroll över sina egna handlingar och reaktioner. Barnen måste förstå att självreglering och kontroll över sina känslor och beteenden kräver tid och övning.

Detta samtal om självreglering och självkontroll är inte en engångsföreteelse. Det är något som föräldrar bör diskutera med sina barn regelbundet.

Prata med ditt barn i termer som det förstår. Om du arbetar med ditt småbarn om självreglering måste du förmedla saker och ting på ett mycket enkelt sätt. Du kan tala om att om de får ett raseriutbrott i mataffären innebär det att de inte får gå till lekplatsen den eftermiddagen. Påminn barnet om konsekvensen innan ni ens går in i butiken. Prata om hur ett gott beteende ser ut och att deras belöning kommer att vara att leka i parken efter att ha handlat.

Att lära ut färdigheter i självreglering bör börja tidigt i livet. Småbarn kan börja lära sig grundläggande självreglering genom konsekvenser. Dessa konsekvenser och förväntningarna på deras beteende bör förklaras i grundläggande termer som är åldersanpassade.

Till exempel: ”Om du slår din lillebror i dag får du ingen tv i kväll.” Följ upp konsekvenserna, men ställ också upp rimliga förväntningar.

Småbarn behöver också påminnelser ofta och att man pratar med dem öga mot öga på deras nivå. Självregleringsfärdigheter är mycket svåra för småbarn, men det är en tid som man kan lära sig.

2. Hjälp ditt barn att sätta upp mål

Mål hjälper till att styra beteendet. Om ditt barn sätter upp ett mål om att få ett A i matematik kan beteendet styras mot det målet. Istället för att spela videospel efter skolan kan de vara mer benägna att få sina matematikläxor gjorda om de har ett genuint mål att få ett A i matematik.

Beteendet regleras av mål, enligt forskning,[3]. Om en individ inte har några uppsatta mål kommer beteendet sannolikt att ha mindre reglering eller inriktning mot ett positivt syfte.

Att hjälpa ditt barn att sätta upp rimliga mål som de kan brinna för kan hjälpa deras självreglering. Om ditt barn till exempel har svårt att vakna varje morgon kan du prata om att sätta upp ett mål om att de ska lägga sig vid en viss tid varje kväll så att de inte får groggy morgnar.

Du kan hjälpa dem att göra ett diagram över detta mål så att de kan följa sina framsteg. Efter några veckor då de lyckats uppnå målet kan du sedan diskutera med dem hur deras liv har förbättrats med mer sömn och en fast tid för att gå till sängs.

Endast du vet var ditt barn behöver förbättringar i självreglering. När du har riktat in dig på de områden som behöver förbättras kan du sedan hjälpa dem att sätta upp mål som arbetar mot bättre färdigheter i självreglering.

Självreglering är en integrerad del av framgång i livet genom att sätta upp mål. I en forskningsartikel som stödjer målsättning och självreglering konstaterades följande:

Självreglering innebär också att sätta upp och nå mål. För att lyckas i livet måste människor hantera sig själva på ett effektivt sätt, vilket innebär att sätta upp lämpliga mål och sedan tvinga sig själva att genomföra stegen för att nå dem. Ofta innebär detta att man måste vara uthållig trots misslyckanden eller motgångar. Självreglering är avgörande för att människor ska kunna göra detta.[4]

3. Ge dem valmöjligheter

Ett barn som har god självreglering kommer att kunna se potentiella alternativ i en situation, väga varje alternativ och göra en bedömning av det bästa valet. Barn som alltid får höra vad de ska göra, hur de ska göra det och när de ska göra det kan sluta med dålig självreglering eftersom de inte får möjlighet att öva på att fatta beslut.

Barn bör tillåtas att göra enkla val under hela dagen från en ung ålder. Fråga till exempel ett litet barn om det vill ha mjölk eller juice vid mellanmålet. Det spelar egentligen ingen roll för föräldern vilket val barnet gör, eftersom båda är hälsosamma alternativ för barnet.

Poängen är att skapa möjligheter som tillåter val i olika situationer så att barnet kan lära sig att göra sina egna val och förstå hur beslut leder till konsekvenser.

Valmöjligheterna och alternativen bör öka med barnets ålder. Fråga till exempel en femåring vilka skor han eller hon vill ha på sig i skolan. De kan göra valet. Om de till slut väljer regnstövlar och upptäcker i skolan att de är svåra att springa i på rasterna, har de lärt sig en läxa genom sitt eget beslutsfattande. Lärdomen bör hjälpa dem att göra ett bättre val nästa gång.

Den här typen av valmöjligheter hjälper barnet att lära sig planera och tänka framåt. Planering är en integrerad del av självreglering.

4. Ge dem möjligheter till planering

Planering hjälper ett barn att självreglera sitt beteende. ”Det är relaterat till känslomässig kontroll och planering samt kontroll av det egna beteendet.”[5]

Att planera hur man ska reagera i en svår situation kan hjälpa ett barn med självreglering. Om ditt barn har en tendens till bristande självreglering i specifika situationer kan du hjälpa det att planera i förväg.

Om ditt barn till exempel får ett raseriutbrott när deras baseballlag i den lilla ligan förlorar en match, hjälp det då att planera i förväg. Diskutera hur de kommer att agera om de vinner och hur de kommer att reagera om de förlorar. Du kan prata med dem om att de har ett val att göra när det gäller deras beteende i det ögonblicket.

Hjälp dem att planera i förväg för de beslut som de måste fatta i svåra situationer. När de gör dåliga val eller planerar dåligt är det också ett tillfälle för er att diskutera hur de kan göra annorlunda nästa gång.

5. Lek!

Lek hjälper barn att utveckla färdigheter i självreglering. Ett sådant sätt, som bevisats i forskning, är att ”barn lär sig att hämma sitt impulsiva beteende och följa regler som omvandlar deras beteende från impulsivt och spontant till medierat och frivilligt.”[6].

När barn till exempel spelar ett spel med sina kamrater lär de sig att följa reglerna. De får snabbt reda på att om de inte följer reglerna eller om de fuskar kommer deras kamrater att reagera. De kan bli utsparkade ur spelet eller bli utskällda av sina kamrater. Leken ger dem möjlighet att öva på självreglering i verkliga scenarier som barnen kan förstå.

6. Förebilda goda färdigheter i självreglering

Ett barn tittar på sina föräldrar och vårdgivare. De tittar för att se vilket slags beteende som modelleras. Det är en del av den mänskliga utvecklingen. Barn tittar på, lär sig och imiterar dem som finns runt omkring dem.

Därför måste föräldrar och vårdnadshavare vara medvetna om sin egen förmåga till självreglering.

Hur reagerar du när saker och ting inte går som du vill i livet? Höjer du rösten och svär du? Är du impulsiv eller tar du dig en stund för att stanna upp och fatta bästa möjliga beslut i varje situation? Planerar du i förväg och gör bra val?

Barn lär sig av oss. Vi måste anstränga oss för att öva goda färdigheter i självreglering, så att våra barn kan lära sig positiv självreglering av oss.

Slutsats

Om vi återknyter till berättelsen i början av den här artikeln vill jag ta upp situationen med flickan som inte hade någon självregleringsförmåga uppenbarligen just den dagen. Om hennes föräldrar hade hjälpt henne att sätta upp ett mål att lära sig åka skidor den dagen och diskuterat hur hon skulle bete sig i klassen så att hon kunde maximera inlärningsmöjligheterna, hade hon kanske agerat bättre.

I hennes fall var hennes beteende dock så långt ifrån normal självreglering att hon förmodligen skulle ha behövt professionell intervention (rådgivning eller beteendemodifierande terapi) för att bete sig på ett normalt sätt under en gruppskidlektion.

Om du någonsin har sett ett tioårigt barn som beter sig som en tvååring har du också sett hur viktig utvecklingen av självregleringsförmåga är i livet. Ju äldre barnet blir, desto svårare är det att ändra fasta beteenden.

Hjälp ditt barn att lära sig god självreglering redan som småbarn, och fortsätt att lära dem allt eftersom de lär sig och växer.